Lyssnerskan är Tove Janssons första novellsamling och redan här har hon uppnått sin ton: den kärva, iakttagande, mörkt humoristiska. I noveller som blivit klassiker möter vi tecknaren Shimomura som med några streck fångade sin varg, men ritar han vargen han såg eller vargen han tänkte sig? Och illustratören som hittar sin svartaste skräck i det vita rummet: ”Han arbetarde inte längre för att göra en bild utan för atta få teckna”. Två gamla systrar bor ihop och känner varann så innerligt, uttråkande väl. Och förstås moster Gerda som alltid bara har lyssnat till andra och till slut på papper ritar ut mönstret av relationer: ”Moster Gerda upplevde för första gången i sitt liv den ljuva och bittra känslan av makt”.